Sorgliga dikter - Sida 6
Svart satin
Helene Svensson Karhusaari
Blommor i mörkt hår svart sörja rinner över tår andas in den fräna lukten av en barndom som var brusten. Av damm och flugors sus blev hon ett omöjligt flackande ljus av vita blommor kastar flammor.…
Klicka här för att läsa hela »Av med masken
Helene Svensson Karhusaari
Sliter bort fagert yttre ser ner på denna gyllene mask innan jag det låsa i ruttnande ask vänder blicken mot den ryslige. I spegeln är ett monster med ögon av brinnande kol mitt i ansiktet gapar…
Klicka här för att läsa hela »Skam......
Mia Andrén
Skam. Känslan som äter upp mig inifrån. Jag vill så gärna vara en del av samhället. Jobba, tillhöra, vara till nytta. Istället lämnas jag här, ensam i min lägenhet, drunknande i min egen fritid.…
Klicka här för att läsa hela »Den Röda
Helene Svensson Karhusaari
Klackarna klattrar mot gatan Skuggorna rör sig stilla När ett rop av klagan Stiger upp från en kvinna Vars glödande röda hår Reflekterar en sjunkande sol När dess ägare fäller en tår Ögon ser…
Klicka här för att läsa hela »Innocence
DR.R
She slowly gazed over what once was her sanctuary It was broken, just like her innocence Although, Her innocence wasn't broken It had faded A little at a time Until all that was left was a sliver of hope…
Klicka här för att läsa hela »Mogen
Helene Svensson Karhusaari
Vilket vackert ord det är mogen rullar från tungan mogen en komplimang från en vuxen en omöjlig tyngd för ett barn
Klicka här för att läsa hela »Res dig upp
Helene Svensson Karhusaari
“res dig upp”, säger de “du klarar det!” hejar de “du är stark”, lovar de och jag hör dem för jag vet att jag har styrkan inom mig att den finns där under ytan styrka att lyfta berg att…
Klicka här för att läsa hela »Poeterna
Helene Svensson Karhusaari
Varför skriver poeterna om smärtan? varför nämns så sällan lyckan? varför försvinner det glada mellan raderna? varför glöms stunder med vänner i solen? varför kommer vi ihåg tårar i regnet?…
Klicka här för att läsa hela »Gå nu
Helene Svensson Karhusaari
Ge dig av du Jag vet att du måste Jag vet, men det gör så ont Se dig inte om när du går Jag klarar det inte Du måste gå Självklart vet jag det Men stanna du en stund Nej! Vad är det jag säger?…
Klicka här för att läsa hela »Du är som jag
Maria-Theresia Rosén
I dina ögon finns en glimt av mig det gör mig rädd för om du är som jag vem är du då? Försöker lägga pusslet det tycks omöjligt att få svar det goda blandas med det onda tills det bara blir…
Klicka här för att läsa hela »Blicken
Arda_202
Jag kan känna deras blickar Deras falska skratt Hur de vet att jag är där Men samtidigt borta Ett leende Två leenden Tre leenden Fyra leenden Allt är fortfarande de samma.
Klicka här för att läsa hela »Taxichauffören
Arda_202
Åkte runt stan I en taxi Mannen fråga vart Jag sa hem Förstod inte riktigt Hur jag hamna där Förstår inte de flesta Men allt jag vet Var att de var mörkt Tanken att öppna bildörren Att hoppa…
Klicka här för att läsa hela »Dina ögon
Arda_202
Jag kommer ihåg den där festen Varenda gång du rör mitt lår. När jag blev tagen på alla ställen Utan att jag tacka om lov. Kunde inte säga mycket Bara frös igenom. Sa till polisen Men inget…
Klicka här för att läsa hela »Förlust
Arda_202
Jag undrar om du dog fridfullt För då och då Så minns jag något du sa till mig Inte allt utom delar av det Och det förde mig tillbaka till den vintern Där de ringde min far För att berätta för…
Klicka här för att läsa hela »Plats
Arda_202
Jag är trött på livet Jag är trött på döden Allt är inte komplett Väntar på upprördheten Kan du se mig Eller är jag ett spöke? För många är jag ingen Men har de fel? Jag ler för döden…
Klicka här för att läsa hela »Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen