Dikter om livet - Sida 120
Sömnlöse sate
Tobey Rover
Ack, du sömnlöse sate, som svor om nätter som skola bli din död. Förfäkta för ditt liv, som så många gånger förr, så stillar snart din nöd. Den fähund som den är, den där, som härjar…
Klicka här för att läsa hela »Nån gång kanske du skriver om mig
Tobey Rover
Nån gång kanske du skriver om mig, sade du; strök min arm och det svarta ankaret, som du sade satt som tjära kring själen; det som skulle hålla mig kvar där och dra ned mig till botten av älven.…
Klicka här för att läsa hela »Mantra
Tobey Rover
Uti de sömnlösa nätternas vrålande klagan, till hål mörkt som kol, ögon nu brunnit svart. Vaken i veckor, verklighet långt bortom sagan; har du tjutigt i takt med kråkfåglars skratt. Månen…
Klicka här för att läsa hela »Vargavinter
Tobey Rover
Jag är rädd att männskan aldrig kan begripa, om de aldrig tvingats stå i skuggan av alltsammans; av allt skrot och bråte; av allting det, de en gång kanske tog för givet; om de aldrig blivit bitna…
Klicka här för att läsa hela »Stormrivna
Tobey Rover
Vi stormrivna Avgrunden gapar, vi faller igen, likt ett hagel av bly; ett patronernas regn. Maskiner har stannat, fabrikerna stängs, och kvar äro skärvor av stormrivna hägn. Vi stormrivna vet om all…
Klicka här för att läsa hela »Stockholm
Tobey Rover
Än en gång går vi här, hela Götgatan fram, och än en gång är vi druckna som få. Sjunger "är det såhär det ska va'; ett liv utan glam; likt ett korthus i korsdrageblåst?" Men så skrattar…
Klicka här för att läsa hela »På lokal
Tobey Rover
Här är en fet poet, må hända utan klass och stil, fastän han hälsar gott och glatt på kvällens gäster. I afton är vi alla goda vänner, uti pilsner och poesi, kom ni dåsigt dekadenta - sjung…
Klicka här för att läsa hela »Tid är allt vi har.
Tidsliv
Observera. Acceptera. Tyst rabblar jag orden för mig själv, som ett mantra. Självmedkänsla. Inte slå, bara förstå. Jag har inte haft det lätt. Det får ta tid. Observera. Acceptera. Självmedkänsla.…
Klicka här för att läsa hela »Skrik så högt det går.
Tidsliv
Hans tyngd gör att det blir svårt att andas och jag måste slingra mig för att komma undan hans vikt. Flåsandet i örat ger mig kväljningar och jag vill bara härifrån. Men jag ligger kvar. Mannen…
Klicka här för att läsa hela »"Carpe Diem..."
Livet
Med regn på en ruta, med regn i min själ, jag tvingas att resa, att gå. Hur lång eller villosam, sträckan blir, återstår mäta, i glas. Sanden strilar, som regnet ner, genom fingrars midja, så…
Klicka här för att läsa hela »En vårdag
Flemming Rasmussen
En vårdag vårblomsterne søger mod solen en rigtig vårdag.
Klicka här för att läsa hela »Förlorad
Fredrik
Tårarna som sakta tränger igenom muren av ett leende, lämnar långa fuktiga spår längs mina kinder, nattens mörker väcker tankar av sorg å smärta. Varför går dom inte att släcka? Oro blir…
Klicka här för att läsa hela »För en del...
Livet
För några, har livet blivit så trasigt att det inte går att laga helt och hållet. Så låt oss då inte göra det värre med hårda ord och kalla ögon...
Klicka här för att läsa hela »Nattenn
Flemming Rasmussen
Natten havde de sammen alene i natten de glente det aldrig.
Klicka här för att läsa hela »Försvinna
Dan Molodiy
Du vet hur är det att försvinna? Att flytta bort till annat land. Att lämna allt som var så nära, Till ditt hjärta som försvann. Försvann ditt hus som var så trevlig, Så ljus och alltid fullt…
Klicka här för att läsa hela »Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Angelina Lundström
Jag ber till universum att någon ska finna de texter som jag har skrivit i min ensamhet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell